Verb ordets ursprung

Ordbokens historiska perspektiv genomsyrar betydelsen av betydelse. Beskrivningen börjar alltid med den mening som är den mest originella för ordet. Därefter reproducerar uppdelningen av redovisning och vridmoment betydelsen av ordet.

SAOB behandlar ordens betydelser och redogör för ordens stavning, uttal och böjning.

Beskrivningen av betydelsen av ett ord kan vara mycket detaljerad och är vanligtvis uppdelad i P. Språktest förutom att beskriva vikten innehåller varje steg språktest, dvs. språktesterna är hämtade från tryckta eller handskrivna texter från våra dagar. Det första angivna språktestet i ett element är alltid det äldsta i detta värde i arkivmaterialet. Inmatningsformerna huvudformen för formuläret initierar artikeln, akta dig och tummen i exemplen nedan.

Ibland finns det också sidoformer som ses och tummas i exemplen nedan. Uttal notation uttal bygger på en kombination av bokstäver och siffror. Ordet utövar huvudtrycket på stavelsen, där ett av siffrorna 3 eller 4 står. Figuren placeras efter ett långt ljud; Om figuren efter vokalen är lång står den efter konsonanten att den är lång, och därför vokalen, därför har den korta silen beteckningen Si 4L, och sillens uttal markeras med SIL 4.

Läs mer om uttal. Ordklassen för orden anges efter uttalsuppgiften. När referensordet är ett substantiv, ibland finns det inte tillräckligt med beteckning av klassen av ord efter uttal. När ett substantiv inte har en homograf, d.v. s. om det finns homografer anges ordklassen uttryckligen med numreringen: SBST. Böjningen efter vinkeln på ordklassen, böjningen av ordet, t.

har bott länge i vissa områden. De gamla svenskarna brukar delas in i två perioder: Den Klassiska gamla svenska CA-och den unga gamla svenska CA-under den klassiska gamla svenska perioden etablerar den medeltida landskapslagen det skrivna svenska språket.

En artikel inleds med ordets uppslagsform (och eventuella sidoformer), och sedan följer uppgifter om uttal, böjning, stavning och etymologi.

Den västra Gotiska lagen, som tros ha skrivits i ungefär ett år, är den äldsta bevarade landskapslagen. I början av medeltiden skrevs de flesta texter och dokument på Latin. Den yngre fornsvenska perioden inleds med Magnus Ericssons landslag och citylagen, som säger att dom - och inköpshandlingarna kommer att skrivas på svenska, inte Latin. Under denna tid har svenskspråkiga texter blivit allt vanligare.

Många av dem var religiösa texter, men de var också skrivna fiktion, icke-religiösa och olika brev och testamente. Förändringar i språket. De klassiska fornsvenskarna var relativt stabila, men under den unga fornsvenska perioden genomgick svensken stora förändringar. Några sådana förändringar: under medelåldern, i ungefär ett år-påverkan av tyska var stor, särskilt i ordförråd: arbete, lön, kanske alla tyska lån.

Tyska var ett viktigt illamående språk direkt i talet. Två återställbara system har införts idag. Det gamla pengesystemet såg ut så här: nominativ fisk, genitiv fisk, dativ fisk, accusativ fisk. I slutet av medeltiden upphörde den och ersattes av dagens tvåkedjiga system endast på basfisk och moderfisk.

Förändringar i vokalsystemet: [A] blev uttalat [O], som är skrivet skriftligt; det som tidigare uttalades som [o] blev uttalat [u], som är skrivet skriftligt o; och detta skifte gav oss ett nytt ljud, som är skrivet skriftligt, men som i uttal är mellan [u] och [y]. På skriftspråket ersätts bokstäverna XI och Xi med Alshing och Island.