Barn som är rädda för höga ljud

Tyvärr tenderar ångest att förstärkas om du fortsätter att undvika sociala situationer och känner att du upprepade gånger misslyckas i sociala kontakter. Därför är det viktigt att hjälpa till att bryta mönstret så tidigt som möjligt. Social ångest kan vara specifik och påverkar bara ångest för separationsångest, vilket är det vanligaste ångestproblemet hos små barn.

När det gäller separationsångest upplever barnet överdriven ångest under separationen hemifrån eller från personer som barnet är mycket känslomässigt kopplat till, vanligtvis med föräldrar. Att reagera starkt på separation från deras bilaga är en normal reaktion i ett barns tidiga utveckling, men stängs vanligtvis av. När det gäller separationsångestsyndrom upplever barnet konstant och överdriven oro för förlusten eller återkallandet av deras bilagor.

Ångest kan uttrycka sig som ett vägran att gå i förskola eller skola, delta i fritidsaktiviteter, sova med andra, en konstant och överdriven rädsla för att vara ensam eller tankar om katastrof om att något hemskt kommer att hända med barnet eller föräldrarna när de är separerade, barnet kan vägra att han somnade, inte sova, inte att vara runt sina bifogade personer, ha återkommande mardrömmar med temat separation eller fysiska symtom som huvudvärk, illamående eller kräkningar under separation eller rädsla för separation från bindning.

Diagnosen av separationsångest fastställs endast hos personer under 18 år. Separationsångest är en av de vanligaste ångeststörningarna hos barn och är förknippad med senare paniksyndrom. Detta är vanligare bland yngre barn än hos ungdomar. Prevalensen är cirka 4 procent. Generaliserad ångestsyndrom, som regel, för generaliserad ångest är konstant och överdriven ångest och ångest i många situationer och fenomen.

Det finns åtskilliga studier som har visat vad barn i olika åldrar är rädda för.

Det är svårt för ett barn eller en ungdom att tolerera osäkerhet och reagera på upplevda kommande faror med spänning, ångest, tankar om katastrof, undvikande och säkerhetsbeteenden. Ångest och ångest uppfattas som okontrollerbar, utbredd och kan kretsa kring familj, skola, kamratkontakter och liknande. När allt kommer omkring kan ångest leda till sömnsvårigheter, lätt irriterad och undvika att lämna hemmet.

Du kan vara rädd för att bli övergiven eller rädd för mörkret. Kroppsliga symtom som buksmärta, huvudvärk och muskelsmärta är vanliga.

GAD debuterar runt 8 års ålder och är vanligare i tonåren. Det förekommer emellertid också hos små barn, och då kan det vara svårt att skilja från separation. Hos små barn kan fysiska symtom vara mer dominerande än uttalade symtom. Symtomen kan också kännas igen av barn som ber om miljön för försäkring och att de ofta vill göra något nästan perfekt. Förekomsten är cirka 6 procent bland barn och ungdomar.

GAD är vanligt även bland vuxna och är en av de svåraste lösningarna till ångest. Det är mycket viktigt att hjälpa barn att bryta spiralerna av ångest tidigt, så att det inte finns några etablerade mönster som finns med hela livet. Panikattacker, paniksyndrom och agorafobi. En panikattack manifesterar sig som en plötslig och oväntad episod med hjärtklappning, brösttryck, andfåddhet, svettning och yrsel.

Ofta förstår du inte var symtomen kommer ifrån, och därför kan du uppfatta dem som tecken på en allvarlig sjukdom. Om panikattacker kommer ofta och rädslan för attacker och dess konsekvenser är så stor att de påverkar livet kallas det vanligtvis paniksyndrom. Skräcken på agorafobi-torget är ofta förknippad med panikattacker och innebär att du undviker platser som är svåra att lämna om du får en panikattack.

Paniksyndrom är vanligare hos tonåringar och uttrycker sig sedan mycket på samma sätt som vuxna. I vissa fall kan det göra sin debut i en ålder. Prevalensen är cirka 1 procent hos barn och ungdomar. För att skingra tankar uppfattas upprepade tvångsåtgärder som lugnande. I efterhand kan obligatoriska handlingar och tvångstankar ta över helt och bli ett allvarligt hinder för både de sjuka och familjen.

Hos barn är tvångsåtgärder ofta tydligare än tvångstankar. Familjen deltar ofta i tvång av barn och ber dem att delta och underlätta ritualer. Barn har ofta magiskt tänkande och behöver säkerhetsförfaranden, men tvångsåtgärder går utöver det och tar upp det mesta av barnets tid och uppmärksamhet. Kompulsiv sjukdom debuterar vanligtvis vid 18 års ålder, men kan förekomma tidigare.

Prevalensen är 0, andelen bland barn och ungdomar. Posttraumatiskt stressyndrom PTSD posttraumatiskt stressyndrom PTSD betyder lindring av en mycket svår händelse som våld, sexuellt våld, olyckor och militära situationer. PTSD kan orsakas av individuellt trauma, men också av försummelse, mobbning och svårigheter med låg intensitet som har inträffat över tiden. Ett barn med PTSD kan verka helt avskilt från sina känslor och kan istället leva ut sin smärta i teckningar eller spel.

Barn, såväl som vuxna, reagerar annorlunda på hotande händelser.Vissa kan, med hjälp av miljön och sina egna sätt att hantera känslor och tankar, bearbeta vad som händer och röra sig utan stora svårigheter, medan andra traumatiseras med komplexa symtom. Det är viktigt att våga prata med barn om svåra händelser, men förstår att barn uttrycker sig på sitt eget sätt och i de sammanhang och fall som passar dem.

Har du ett barn som är rädd för allt?

Man kan säga att rädslan för ormar och spindlar har gynnat mänsklighetens överlevnad genom evolutionen. För de yngsta barnen finns det ofta specifika fenomen som höga ljud eller speciella förhållanden som är skrämmande. Kanske är de rädda för vatten och försöker sitt bästa för att undvika att tvätta håret. Rädslan för förskolebarn påverkar deras fantasi. Fantasi är en rikedom, men det betyder också att barn kan föreställa sig skrämmande saker som levande saker och monster.

Som Alphonse, vars far måste leta efter lejon under sängen på kvällen. Många förskolebarn hittar sina egna strategier för att hantera rädsla. Det kan vara ett litet mantra som de mumlar när de går på toaletten, eller plötsligt vägrar att åka hiss eller somna på kvällarna. Hjälp att rädda barn, rastlösa barn, kan reagera mycket starkt i situationer som skrämmer dem.

Som förälder lider du av rädsla för ett barn och vill hjälpa och trösta. Allt är bra, då kan ett tillvägagångssätt som förbättrar snarare än minskar rädsla utvecklas. Särskilt om du som förälder är lite orolig. Du kan nästan säga att ångest är smittsam eftersom du som förälder omedvetet kan lära barn att saker är skrämmande och bäst hanteras genom att undvika dem.

Ibland påverkas hela familjen också av barnets rädsla i form av vanor, undvikande eller ritualer. Kanske undviker du att flyga, gå ut i skogen eller ha Barnvakt. Detta är förståeligt, men tyvärr, genom att undvika dig, bekräfta det grundläggande antagandet att världen är farlig och att din bästa satsning är att hålla sig borta eftersom du inte har förmågan att hantera det som skrämmer dig.

Tillvägagångssättet som istället hjälper till att rädda barn är en balans mellan livet och att bekräfta barnets vård, men samtidigt stärker barnet, som han kan hantera mer än han tror. Barn bör uppmuntras att utsätta sig för det som skrämmer dem, för de samlar sedan upplevelser som faktiskt kan trotsa rädsla och att de faktiskt inte hände!

Vissa barn har svårt och läskigt att vara utan föräldrar, ha Barnvakt, gå på förskola eller leka hemma med andra. Barnet kan vara upptagen med fantasier och tankar om katastrofer, att något hemskt måste hända med barnet själv eller föräldrarna när de är separerade. Det faktum att barn är beroende av sina föräldrar är naturligtvis naturligt och önskvärt, särskilt när du bara är 3-4 år gammal.

Men om ett barn har svårt att släppa på ett sätt som får dem att känna sig obstruktiva eller leder till konflikter, måste barnet stödjas för att klara av separationen. Ursprungligen bara i korta ögonblick, så att barnet kan samla positiva upplevelser på egen hand eller med andra vuxna. Kanske bör barnvakten som barnet känner sig trygg med vara den som passar barnet från början innan han börjar på äventyr som barngymnastik eller andra aktiviteter där föräldrarna inte är inblandade.

Många barn är särskilt oroliga på kvällarna när de sover. Studier har också visat att rädsla och ångest hos barn påverkar deras sömn negativt. De kan ha svårt att somna på kvällen och somna när de vaknar före mörkret. För barn som är 3-4 år är det enklaste sättet att skapa säkerhet på kvällarna och på natten som regel att barnet får sova med en av föräldrarna.

Om du tycker att det är trångt och ojämnt att ha en baby i sängen kan du ordna en madrass på golvet eller en plats på benet där barnet kan sova hela natten eller sticka om han vaknar i sin egen säng. Att låta ett 3-4 år gammalt barn sova med en som förälder betyder inte att de kommer att fortsätta i skolåldern. Utvecklingen av barn är så utbredd att vanor som är lämpliga i en ålder mycket lätt kan förändras när barnet har blivit lite större.

Men om rädslan är att barnet inte vill gå i förskolan måste du först se till att barnet mår bra där. För barn som är lite oroliga kan förskolemiljön uppfattas som smutsig och osäker. Kanske drar barnet sig istället för att be om stöd. Därför är det viktigt att använda hjälp av förskolepersonal för att få barnet att må bättre. Kanske behöver barnet ibland leka i lugn och ro med något enskilt barn, kanske kan du fråga någon i personalen att barnet verkligen tycker om att ta hand om barnet på ett lite speciellt sätt för att öka barnets känsla av trygghet.